politisk debatt: en studie i fånigt beteende
Aktuellt stod på schemat och politisk debatt var vad lektionen omfattade. En representant från varje riksdagsparti, vilket med andra ord är sju personer som valt politiken som bana. Politiska debatter är ett utmärkt forum för att studera hur människan fungerar, eller i varje fall hur politiker fungerar. Tro det eller ej, politiker är faktiskt människor i grund och botten!
Jag hade ett flertal gånger svårt att hålla mig för skratt. Det är löjeväckande att vuxna människor inte håller högre nivå. Vissa stunder låg smutskastningen faktiskt på lekisnivå. Kristdemokraten skrattade hånfullt åt de rödgrönas åsikter. Moderatkvinnan himlade med ögonen och log självbelåtet när någon i det motsatta blocket sade fel eller sa saker hon inte höll med om. Folkpartisten kallade miljöpartisten för Professor Balthazar (?). Vänsterpartisten hade felaktiga siffror som hon vägrade ta tillbaka och tappade därmed sin trovärdighet. Visst, dessa politiker kommer från olika block och vill därför göra det bästa för att hålla isär sina åsikter men sen när anses det acceptabelt att hånfullt skratta åt en annan individs/ett partis åsikter? Håller man en vuxen nivå då?
Jag är inte särskilt engagerad i politiken. Jag vet inte vad jag ska rösta på, men högerblockets arroganta förande gav mig ordentligt med avsmak. Det lyste igenom, jag kunde tydligt se hur mycket de tyckte om sig själva och att det inte handlade om enkla människor från arbetarklassen. Jag vill inte styras av en regering som inte vet hur det är att växa upp och leva i en tillvaro där ekonomi och välfärd inte är självklar. Ett fortsatt styre av moderaterna kommer att bottna i större klyftor mellan klasserna och i framtiden kommer det inte finnas något som heter medelklass. Antingen höginkomsttagare eller luspank.
En av frågorna som kom upp på debatten handlade om hur kulturarbetare skulle kunna leva på sitt jobb. Ett kulturarbete är ofta ingen garanterad inkomst. Är man musiker eller konstnär finns det ingen garanti att man faktiskt distribuerar vinstdrivande musik eller säljer sina tavlor. Johan Persson, representanten från Folkpartiet påstod att upphovsrätten var den viktigaste frågan och tilllade:
"Dessa rånare, tjuvar och pirater ska inte kunna stjäla din musik eller kunna kopiera din dans."
För det första, copyright på dans?! Ska Las Ketchup ha royalties varje gång någon dansar Las Ketchup-dansen? För det andra: jag tycker inte att piratkopiering är positivt. En konstnär eller musiker ska kunna leva på vad han/hon gör utan att några finniga och snåla tonåringar ska sitta i en källare och tanka hem flera terabite med filmer och musik utan att betala för det. Men hey, 200 riksdaler för en skiva och jag förstår varför problemet existerar. Jag vill inte heller att upphovsrätten ska stå ivägen för utvecklingen. Om utvecklingen går för långt kommer censuren öka och mångfalden svalna markant.
Jag hade ett flertal gånger svårt att hålla mig för skratt. Det är löjeväckande att vuxna människor inte håller högre nivå. Vissa stunder låg smutskastningen faktiskt på lekisnivå. Kristdemokraten skrattade hånfullt åt de rödgrönas åsikter. Moderatkvinnan himlade med ögonen och log självbelåtet när någon i det motsatta blocket sade fel eller sa saker hon inte höll med om. Folkpartisten kallade miljöpartisten för Professor Balthazar (?). Vänsterpartisten hade felaktiga siffror som hon vägrade ta tillbaka och tappade därmed sin trovärdighet. Visst, dessa politiker kommer från olika block och vill därför göra det bästa för att hålla isär sina åsikter men sen när anses det acceptabelt att hånfullt skratta åt en annan individs/ett partis åsikter? Håller man en vuxen nivå då?
Jag är inte särskilt engagerad i politiken. Jag vet inte vad jag ska rösta på, men högerblockets arroganta förande gav mig ordentligt med avsmak. Det lyste igenom, jag kunde tydligt se hur mycket de tyckte om sig själva och att det inte handlade om enkla människor från arbetarklassen. Jag vill inte styras av en regering som inte vet hur det är att växa upp och leva i en tillvaro där ekonomi och välfärd inte är självklar. Ett fortsatt styre av moderaterna kommer att bottna i större klyftor mellan klasserna och i framtiden kommer det inte finnas något som heter medelklass. Antingen höginkomsttagare eller luspank.
En av frågorna som kom upp på debatten handlade om hur kulturarbetare skulle kunna leva på sitt jobb. Ett kulturarbete är ofta ingen garanterad inkomst. Är man musiker eller konstnär finns det ingen garanti att man faktiskt distribuerar vinstdrivande musik eller säljer sina tavlor. Johan Persson, representanten från Folkpartiet påstod att upphovsrätten var den viktigaste frågan och tilllade:
"Dessa rånare, tjuvar och pirater ska inte kunna stjäla din musik eller kunna kopiera din dans."
För det första, copyright på dans?! Ska Las Ketchup ha royalties varje gång någon dansar Las Ketchup-dansen? För det andra: jag tycker inte att piratkopiering är positivt. En konstnär eller musiker ska kunna leva på vad han/hon gör utan att några finniga och snåla tonåringar ska sitta i en källare och tanka hem flera terabite med filmer och musik utan att betala för det. Men hey, 200 riksdaler för en skiva och jag förstår varför problemet existerar. Jag vill inte heller att upphovsrätten ska stå ivägen för utvecklingen. Om utvecklingen går för långt kommer censuren öka och mångfalden svalna markant.
Kommentarer
Trackback
