doktor peppar

Inte riktigt kry än. Att bo på översta våningen kändes fräscht när jag flyttade hit - lite lättillgänglig och oundviklig motion tänkte jag, men nu är det ett helvete. När jag öppnar dörren till fastigheten och ser trapporna vill jag bara avlida. När jag väl kämpat mig uppför trapporna är jag död. Jag känner mig lite som en snuvig 65-årig rökare som rökt en fjärdedel av sitt liv och därmed tappat allt som heter kondition, muskler och flås. Förkylningen förstör allt vad logik och matematik heter.

Well, nuff 'bout that. Hursomhaver bestämde jag mig igår för att göra
något radikalt med mitt liv. Gå över en gräns och testa något nytt. Nytt & nytt, jag testade det en gång när jag var typ åtta år och var på väg till badhuset för att försöka lära mig att simma. Då slutade det med att jag viftade bort det hela och definierade smaken som elefantbajs. Heavy stuff! Men nu, 10-12 år senare kände jag mig återigen redo att hoppa över tröskeln och prova mina smaklöksvingar. Dr. Pepper skulle drickas...

Och gissa om jag blev helt blown-away när jag upptäckte att mitt åttaåriga jag hade tokfel! Det smakade ju inte alls elefantbajs (vilket jag egentligen inte vet hur det smakar, men jag minns klart och tydligt att mitt åttaåriga jag kallade smaken för just elefantbajs) utan det var ju faktiskt väldigt gott. Väldigt ovanlig smak, lite mandelmasse-nyanser blandat med cola typ. Låter det vettigt? Tur att jag inte försöker bli läskrecensent... antar att min framtid i den branschen är ganska mörk, typ död.

Kommentarer
Postat av: Helena

Kul att du börjar skriva igen! Kram

2010-09-02 @ 21:58:46
Postat av: Jocke

Dr. Peppeeeeeeeeeeeer! Woo! :3 Bästa lärren ju!

2010-09-09 @ 20:34:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0