flerahundra

Äntligen! En lucka i schemat så att jag hinner fixa ett inlägg. Det var alldeles för länge sedan jag gjorde det sist. Jag har liksom inte haft ork, eller tid. Det är inte så att skolan överröser mig med saker att göra... inte alls faktiskt. Utan jag har spelat tv-spel, vilat, kollat på Idol och en massa andra viktiga och självutvecklande saker. Igår till exempel; jag lånade en bok på skolan, fastnade i den totalt och plöjde igenom 250 sidor innan jag somnade. Så ni fattar antagligen varför jag inte har tid med såna här petitesser... 'ehumm'

Och vad ska man säga om valet? Fine, en borgerlig regering igen är inget jag bryr mig sådär hemskt mycket om. Det är långt ifrån vad jag ville, men att SD kom in i riksdagen är tammefan skandalöst! Det bäddar i och för sig för dramatik på hög nivå vilket visserligen är underhållande, men dom bestämmer ju viktiga grejer dom där politikerna... så bra är det ju inte.

Jag antar att en portion av SD:s väljare missnöjesröstade. Integrationsfrågan är en viktig fråga för många, utan att den hamnar på en främlingsfientlig nivå och därför röstar man in ett enfrågeparti för att få de andra 'riktiga partierna' att ta tag i frågan ordentligt. Dumt gjort, helt klart. Och tråkigt att folket röstar in ett främlingsfientligt parti för att ta tag i en fråga de egentligen inte kan något om. Jösses!

Den allra största delen av SD:s röster handlade om brist på bildning. Sverigedemokraterna har egentligen inte fått synas något i valprocessen och därför har de inte fått framföra sin otillräckliga och puckade politik. Hade de andra partierna debatterat mot dem hade SD säkerligen tappat röster, för av vad jag har märkt kan de ingenting om politik dom där Sverigedemokraterna. Jimmie Åkessons tal i söndags var hemskt och hejaklacken på Sverigedemokraternas valvaka var hur pinsam som helst. Märkliga människor.

Danskarna Mikael Wullf och Anders Morgenthaler är lite av mina husgudar, skulle man kunna säga. Varje dag levererar de tokgrymma seriestrippar och det hela med en humor och stil jag verkligen avgudar. Stripparna innehåller saker som till exempel galna bävrar, politisk satir, sex, elaka pandor, samhällskritik, morbiditet och en hel del kritik mot religioner och då kristendomen framför allt. Kolla in http://www.wulffmorgenthaler.com för tusan!

Musik är bra. Fint att lyssna på liksom! Och sen är det väl avslappnande, frigör endorfiner och massa annat tjafs som jag inte tänker gå närmre inpå alls. Istället tänkte jag hålla det hela på en lagom nivå, inte flyga iväg på ett filosofiskt och allmänt flummigt sätt som jag brukar göra. Lugn nu Joel, lugn. Och ja, eftersom musik är skoj och jag gillar musik för att det är bra, tänkte jag dela med mig av tre riktigt sköna låtar.

Cough Syrup - Young The Giant
Den här låten gör mig glad. Glad lika med bra. Enkelt va? Tjolahopp tjolahej!

Mykonos - Fleet Foxes
Känslan av att vilja ta sig dit, till stället man verkligen vill nå, men som man saknar möjligheten att räcka till. Horisonten man aldrig når. Lite av denna känsla förmedlar denna... Hepp, skoja bara. Nöjer mig med att säga att det är en riktigt trevlig liten låt. Chillaxande toner!

Skinny Love - Bon Iver
Han har skön röst den där Bon, brukar jag säga. Och jag har riktigt jäkla rätt! En känsla för texter och musik har han dessutom.


Snygg skjorta har han också, den där Bon Iver!

Tv-tablån svämmar bokstavligen över av diverse dejtingprogram i en otroligt blandad kvalité. Ett ganska angenämt fenomen faktiskt, om man frågar mig. Jag gillar att titta på den där extremt framkrystade och inte alls naturliga myspysstämningen som försigår. Människor framför kameror är inte sig själva, speciellt inte när de vet att flera hundratusen soffpotatissvenskar kommer att följa varje steg de tar i tv-apparaten. Ensam Mamma Söker, Bonde Söker Fru och Lite Sällskap är alla smakprov på hitta-make/fru-eller-kanske-bara-ett-ligg-program som fängslat hundratusentals svenskar. Bonde Söker Fru är antagligen det programmet som lyckats bäst, och jag antar att det är på grund av alla underliga karaktärer. Roger till exempel, hur skön var inte den mannen? En 40-årig karl med röd mustasch och ett väldigt pojkigt utseende, som bodde hemma hos sina föräldrar. Speedos, ful keps och grym frisyr - ett recept på framgång. En riktig tjejtjusare var han också, ajjemen!

Poängen med det här inlägget? Jo, jag har några sköna programidéer som jag tänkte lobba för.

Ensam Illegal Invandrare Söker
Ibrahim 46 från Pakistan, Amina 34 från Afghanistan och Abdullah Fahmed 56 från Irak har alla gått under jorden. I och med denna stressfyllda och deprimerande situation har de inte lyckats hitta sin själsfrände tillika hustru eller make och får därför hjälp med att hitta denna individ. Ett spännande kärleksepos bakom bortblurrade ansikten och förvrängda röster. Kanske lite hålla-handen-under-burkan-myspys eller till och med ett naket knä?

IRL (In Real Life)
Fredrik är 24 år gammal och har aldrig pratat med en tjej på riktigt. Den närmsta relationen han haft med en kvinna är, förutom med sin mamma, när han chattade med xxWarriorGirl87xx i Wow-lobbyn. Fredrik är vad man brukar kalla en datornörd, eller som han vill kalla det, 1337. I verkligheten, eller IRL som man också kallar det, är Fredrik en mycket osäker och rädd individ. Torgskräck, acne och överanvändande av wow-termer i det dagliga språket sätter stopp för sökandet efter kärleken. Ska Fredrik kunna bota sin torgskräck? Kommer han att ta steget framåt och faktiskt prata med en tjej? Och framförallt, kommer han att hitta sin kärlek?

Dendrofil Söker Släktträd
Trädälskarna Margaretha från Öxelösund och Krister från Malung har inte hittat trädet i sitt liv. Med hjälp av arboristerna Jörgen och Kristina kommer de gå igenom de djupaste skogarna i Dalarna. Kommer Margaretha hitta björken hon alltid drömt om? Kan Jörgen förbise faktumet att Mangrove-träd inte växer vilt i Sverige och kanske nöja sig med en tall? Som åskådare kommer du att darra som ett asplöv. Spänning, dramatik och kärlek.


Bonde-Roger, ett stycke ladugårdskärlek

Känner för att babbla lite. Det är bara det att jag inte vet vad jag ska prata om, vilket ställer till med ett litet problem. Det är faktiskt väldigt mycket lättare att skriva när man har en vision om vad man vill få fram, vad det där vita arket ska vara fyllt med, eller bloggen - som i detta fallet.

Har en dålig dag idag, vaknade med migrän + en förfärlig träningsvärk i sätesmusklerna. Ringde och sjukanmälde mig hos världens jobbigaste telefonsvarare, vilken självklart huserar hos Försäkringskassan... hemsk kassa i dubbel bemärkelse.

Kände att kvällen var schysst. Nu blev den plötsligt helt plötsligt riktigt jäkla absurd. Allt detta av konstiga anledningar jag inte tänker ta upp. Jahapp. Bottennapp 2.0!

Imorgon kväll blir det förhoppningsvis lite öl. Jag älskar öl. Nu tackar jag för mig och inser att jag precis levererat det sämsta inlägget hittills. Jag ursäktar med att jag började med balans, för att sedan springa rakt in i ett moln av märklighet och absurdum.

Ödet tog mig hit, brukar man säga. Jag brukar säga: här är jag. Jag tror inte ett skvatt på ödet med andra ord, i min bok är det bara hitte-på. "Allt är förutbestämt och allt du gör har ödet redan bestämt och även om du känner att du väljer själv är det något du bara tror att du gör, ödet liksom mannen" - herrejisses, hur konstigt låter inte det? Varför ens tro på ödet när det egentligen inte har någon funktion? Jag blir gladare av att tänka på att jag själv kan forma vardagen som jag vill ha den utan att känna att något 'öde' har fuckat upp min tillvaro. Men det kanske är därför vissa tror på det där 'ödet' - för att de ska ha något att skylla på när det inte blir som man vill. "Men vafan ödet! Aja, nu är jag här... du har väl lagt upp en skön plan för mig ändå liksom..."

Jag tror inte på karma heller. Inte heller på spöken. Inte på ett liv efter döden, enhörningar, Jesus pappa eller TV-shop heller. Man kan inte kalla mig troende, för det är jag inte. Kalla mig tvivlare istället. Alla smarta människor är tvivlare, har jag hört. I'm proud to be one of 'em! För jag menar... varför ska man tro på något vars existens inte går att bevisa? Även om jag helt och hållet respekterar dem som väljer en religiös bana, förstår jag inte alls hur de tänker. Den dagen då man kan bevisa på ett vetenskapligt plan att Jesus farsa verkligen existerar, är den dagen då jag förstår varför man besöker kyrkan på söndagar, läser sagan om Jesus eller bibeln som den kallas och önskar sig saker av den där osynliga Pappan (jag tror det kallas för att be, men är det inte lite som att tigga?).

Tomten delar ut julklappar till alla barnen på Julafton, den 24:e december. Det är viktigt att man är snäll, säger herr Tomte, för annars får man inte några julklappar.

Jesus fyller år den 24:e december, på Julafton. Det är viktigt att man är snäll, säger herr Kristus, för annars får man inte komma in i himlen.

Eftersom jag var lite hungrig när jag kom hem efter en dag i skolan kom jag på en utmärkt idé - laga en fruktansvärt lyxig och god middag! Gourmet a lá lyx liksom. Blev riktigt nöjd med min skapelse, mätt dessutom.

RECEPT:

Spaghetti
Ketchup

Häll upp lagom mängd vatten i en kastrull. Släng i en nypa salt. Ställ kastrullen med vattnet och saltet på en spis, sätt på en platta och placera kastrullen ovanpå plattan. Vattnet kommer att börja koka om du gått rätt tillväga, och när detta sker är det dags att slänga i önskad mängd spaghetti i kastrullen. Var noga med att kontrollera koktiden på spaghettin, detta brukar stå på förpackningen.

När du har kokat färdigt spaghettin slår du ner allt i ett durkslag för att sila bort vattnet. Gör gärna detta över en vask eller diskho. När all spaghetti väl ligger i durkslaget kan du lägga upp önskad mängd på en tallrik. Ta fram ketchupflaskan och ringla ketchupen i cirklar över spaghettin. Om du vill ha en liten exotisk smak kan du krydda med lite grillkrydda! Nu är det färdigt att ätas, maklig måltid!

Mustaschprydda flator? Spindelbjörnar i grupperad attack? Transvestit-Reinfeldt? För fulla människor... eller va? Kristet kaffe? Good Meal på Sibylla - en hopplös fylla... wohoo! Ett rim och jag kan avsluta inlägget med 'pride n' self esteem' va.

Inte riktigt kry än. Att bo på översta våningen kändes fräscht när jag flyttade hit - lite lättillgänglig och oundviklig motion tänkte jag, men nu är det ett helvete. När jag öppnar dörren till fastigheten och ser trapporna vill jag bara avlida. När jag väl kämpat mig uppför trapporna är jag död. Jag känner mig lite som en snuvig 65-årig rökare som rökt en fjärdedel av sitt liv och därmed tappat allt som heter kondition, muskler och flås. Förkylningen förstör allt vad logik och matematik heter.

Well, nuff 'bout that. Hursomhaver bestämde jag mig igår för att göra något radikalt med mitt liv. Gå över en gräns och testa något nytt. Nytt & nytt, jag testade det en gång när jag var typ åtta år och var på väg till badhuset för att försöka lära mig att simma. Då slutade det med att jag viftade bort det hela och definierade smaken som elefantbajs. Heavy stuff! Men nu, 10-12 år senare kände jag mig återigen redo att hoppa över tröskeln och prova mina smaklöksvingar. Dr. Pepper skulle drickas...

Och gissa om jag blev helt blown-away när jag upptäckte att mitt åttaåriga jag hade tokfel! Det smakade ju inte alls elefantbajs (vilket jag egentligen inte vet hur det smakar, men jag minns klart och tydligt att mitt åttaåriga jag kallade smaken för just elefantbajs) utan det var ju faktiskt väldigt gott. Väldigt ovanlig smak, lite mandelmasse-nyanser blandat med cola typ. Låter det vettigt? Tur att jag inte försöker bli läskrecensent... antar att min framtid i den branschen är ganska mörk, typ död.

Mitt i en av världens sämsta förkylningar tänkte jag passa på att ge er ett riktigt skönt bloggtips:

Sleep Talkin' Man-bloggen

Frugan sätter igång ljudinspelaren varje kväll innan det är dags att slagga för att fånga sin makes ursköna sömnanekdoter. "You are as much use as a cup full of monkey spunk at a monk's retreat. And just as pointless." Helt underbart!

Nåväl, nu ska jag dra mig tillbaka. Det var jobbigare att sitta här än vad jag kunde ana.