flerahundra

I kampen mot förkylningen tog jag vara på klasskamraten 'Göteborgarn's eventuella visdomsord och inhandlade en flaska Kan Jang. Det är något naturblaha-blaha med massa rötter och andra alternativa medicinska grejsimojs-ingredienser som dessutom säljs till ett svettigt överpris! Men eftersom förkylningen är i förstadiet tänkte jag att det var bäst att gå 'all in' för att förhindra en total utblommning. Jag har ju verkligen ingen lust att vara sängliggande i fosterställning dagarna långa samtidigt som jag gör slut på vår ranson av hushållspapper. Papper av olika slag är liksom en big deal för oss i Pålsboda. Paperlovin' typ. Jag hoppas helt enkelt att investeringen av Kan Jang lönar sig och att jag slipper allt det där jobbiga, hemska och pappersslösande beteendet.


*snuurvel*

Det är knappast så att man blir överröst med underhållning och skojigheter här i Pålsboda. Om man vill ha roligt får man helt enkelt sänka sina krav några snäpp. Numera hittar jag underhållning vart jag än tittar. Min gula tapet påminner mig t.ex om påsken. När jag tänker på påsken kommer självklart Jesus flygande in i mitt hjärnkontor, och käre Jesus Kristus får mig självfallet att tänka på låtsaskompisar. Så nu har jag en låtsaskompis. Han heter Danne och pluggar till örngottspsykolog. Well, nog om låtsasmänniskor. Here comes the top 5 things to do in Pålsboda-list!

5. Att stirra ut genom fönstret och hoppas att man ser en människa

Människor är inte vanligt förekommande i Pålsboda. Enligt snabbt ihopslängd statistik får man syn på en människa ungefär var 67:e minut. Jag har gjort en liten lek av det hela. Jag ställer mig vid fönstret, börjar räkna och rör mig inte förrän jag får syn på en homo sapiens sapiens. Poängen är att man ska räkna så lite som möjligt och mitt rekord ligger på 2168. Försök att slå det du!

4. Att lyssna på tåget

Jorå! Det är så pass trevligt att jag har järnvägsspåret utanför fönstret. Någon gång ibland susar det förbi ett tåg och varje gång blir jag hänförd av hur vackert det låter. Det är särskilt trevligt när jag försöker sova. Jag brukar hoppas att det är ett sånt där godståg som aldrig tar slut som åker förbi när jag blundar. Inte ofta det händer, men när det händer njuter jag av varje sekund.

3. Att klaga på Pålsboda

Varannan gång jag öppnar käften och slänger ur mig ett par väl valda ord handlar det om hur tråkigt Pålsboda är och hur lite saker det finns att göra här. Jag brukar t.ex klaga på att ICA stänger 18:00 på helgerna och att folket här består av moppepojkar, volvoraggare och pantade brudar. Att klaga är alltid kul, men att klaga på Pålsboda är fantastiskt!

2. Att gå ner till ICA och kolla in läskutbudet

Jag misstänker att den genomsnittlige Pålsbodabon dricker en hejdundrans massa läsk och den misstanken har jag grundat genom att titta på läskutbudet på ICA. Det finns typ 237 olika läskeblasksorter. Det är förtrollande. Magiskt! Skulle nog gissa att Pålsboda står för 5% av all läskförsäljning världen över räknat på ett år.

1. Att dricka kaffe

Här i lägenheten dricker vi mycket kaffe. Det är alltid skoj.

Kan man starta ett inlägg på ett mer intelektuellt sätt än att dra till med en rubrik på franska? Jag ska inte sitta här och låtsas att jag kan tala franska. Jag menar, det är lika bra att lägga upp korten på bordet innan man blir utmanad i en tala-franska-duell. "Le baguette voila voulé vou couchere aveq moi" - tror inte jag hade fått speciellt höga betyg för den meningen i en franskakurs. Bäst jag håller mig till modersmålet och kanske krispar till det hela med lite svengelska någon gång ibland. Ingen överkurs här inte!

För er intelektuella personer som är bevandrade inom det franska språket är säkerligen inte rubriken svår att förstå, men eftersom den absoluta majoriteten i Sverige inte förstår ett jota av franskan kan jag därför förtydliga vad grekiskan(?!) i rubriken betyder. 'Trött och glad på en söndag' står det. Cuz' that's wat'sup (yes, lite krispig street-engelska - coolt!). Tröttheten är antagligen ett resultat av skolveckan. Tidig uppgång och lite problem med sömnen. Nya vanor och omställningar, mycket saker att ta in helt enkelt. Hur som helst stortrivs jag!


Paraply - bra att ha.

Fylld till bredden av ångest, bakfylla och tristess. Helst av allt vill jag bara dra någonstans, supa skallen av mig och glömma bort tillvaron en stund. Denna depression är helt klart en bonus på bakfyllan och tristessen är ett resultat av att bo i Pålsboda. Världens ände. Byhålan där moppepojkar och Volvoraggare dominerar. Jag gillar mina flatmates, helt klart. Fina människor. Det som inte stämmer är jag - jag är problemet. Jag är alldeles för 'laid back' och tyst. Jag borde starta intressanta samtal och bjuda på mig själv lite mer. Men hepp, istället sitter jag där och skrattar lite återhållsamt för att inte ta för stor plats eller på något sätt frambringa en pinsam situation. Jag kanske kommenterar något som sades på TV'n och framkallar en minimal skrattsalva som snabbt försvinner bortom den tjocka ridån av dekadensdimma. Sådan är jag - människor jag inte känńer speciellt bra och som inte vet hur jag fungerar brukar vara en ganska lång och svår process. Dekadens-dekadens, som min vän Wreeswijk skulle sagt.

Som ni kanske har förstått är människor något jag verkligen är förbryllad över. Våra olikheter är bland det bästa som finns! Olika åsikter bäddar för intressanta diskussioner... men ibland går det över gränsen. Besviken, trött, arg och jävligt less. Det är ungefär så jag skulle svara om du frågade mig hur jag kände mig just nu. You know what I talk about sis'! Jag dansar iväg ensam istället för att dansa med dig. Jag känner inte för en tango utan kör lite ensamdans. Lite swing till Smurfhits. Lagom nivå.

Hur negativ jag än må låta är jag jäkligt nöjd med allt just nu. Saker och ting går förvånansvärt bra och jag känner ständigt att jag tar mig uppåt. Jag är helt klart en annan människa än när jag var där nere på botten + att jag har en ny tröja - weheeey. Om jag inte hade varit så hemskt trött och bakfull hade jag antagligen författat ett litet mer positivt inlägg. Jag kanske hade skrivit om bananböjningsprocessen eller om dansanta standup-komiker på TV4 (usch, vilket skräp). Men det lämnar jag till er fantasi. 

flera hundra dansanta superdåliga standup-komiker är ett recept på jordens undergång

Ägnade säkerligen en halvtimme åt att skriva ned några av dagens intryck från den politiska debatten som fördes i skolan idag. Sju riksdagsmän från samtliga riksdagspartier svarade på frågor som elever på folkhögskolan hade ställt. Jag lade grund för hur jag resonerar gällande dessa debatter och vilken nivå de brukar hållas på, vilket inte är en hög nivå alls. Sedan skrev jag lite om upphovsrätt och piratkopiering och mitt ställningstagande till detta. Las Ketchup och deras dunderhit Ketchup Song nämndes och jag frågade mig själv om upphovsrätten till en dans går att genomföra. Efter att jag skrivit färdigt detta inlägg förhandsgranskade jag det och glömde tydligen bort att publicera det. Med andra ord kommer ni i nuläget inte få reda på detaljerna och hur jag ställer mig till vissa frågor.

Som jag nämnde i det förra inlägget; saker och ting blir inte som man planerar och i detta fallet blev planen förolyckad.

EDIT: Hoppsan, inlägget dök upp och nu förändrades omständigheterna ännu en gång! Fantastiskt!

Aktuellt stod på schemat och politisk debatt var vad lektionen omfattade. En representant från varje riksdagsparti, vilket med andra ord är sju personer som valt politiken som bana. Politiska debatter är ett utmärkt forum för att studera hur människan fungerar, eller i varje fall hur politiker fungerar. Tro det eller ej, politiker är faktiskt människor i grund och botten!

Jag hade ett flertal gånger svårt att hålla mig för skratt. Det är löjeväckande att vuxna människor inte håller högre nivå. Vissa stunder låg smutskastningen faktiskt på lekisnivå. Kristdemokraten skrattade hånfullt åt de rödgrönas åsikter. Moderatkvinnan himlade med ögonen och log självbelåtet när någon i det motsatta blocket sade fel eller sa saker hon inte höll med om. Folkpartisten kallade miljöpartisten för Professor Balthazar (?). Vänsterpartisten hade felaktiga siffror som hon vägrade ta tillbaka och tappade därmed sin trovärdighet. Visst, dessa politiker kommer från olika block och vill därför göra det bästa för att hålla isär sina åsikter men sen när anses det acceptabelt att hånfullt skratta åt en annan individs/ett partis åsikter? Håller man en vuxen nivå då?

Jag är inte särskilt engagerad i politiken. Jag vet inte vad jag ska rösta på, men högerblockets arroganta förande gav mig ordentligt med avsmak. Det lyste igenom, jag kunde tydligt se hur mycket de tyckte om sig själva och att det inte handlade om enkla människor från arbetarklassen. Jag vill inte styras av en regering som inte vet hur det är att växa upp och leva i en tillvaro där ekonomi och välfärd inte är självklar. Ett fortsatt styre av moderaterna kommer att bottna i större klyftor mellan klasserna och i framtiden kommer det inte finnas något som heter medelklass. Antingen höginkomsttagare eller luspank.

En av frågorna som kom upp på debatten handlade om hur kulturarbetare skulle kunna leva på sitt jobb. Ett kulturarbete är ofta ingen garanterad inkomst. Är man musiker eller konstnär finns det ingen garanti att man faktiskt distribuerar vinstdrivande musik eller säljer sina tavlor. Johan Persson, representanten från Folkpartiet påstod att upphovsrätten var den viktigaste frågan och tilllade:

"Dessa rånare, tjuvar och pirater ska inte kunna stjäla din musik eller kunna kopiera din dans."

För det första, copyright på dans?! Ska Las Ketchup ha royalties varje gång någon dansar Las Ketchup-dansen? För det andra: jag tycker inte att piratkopiering är positivt. En konstnär eller musiker ska kunna leva på vad han/hon gör utan att några finniga och snåla tonåringar ska sitta i en källare och tanka hem flera terabite med filmer och musik utan att betala för det. Men hey, 200 riksdaler för en skiva och jag förstår varför problemet existerar. Jag vill inte heller att upphovsrätten ska stå ivägen för utvecklingen. Om utvecklingen går för långt kommer censuren öka och mångfalden svalna markant.

Efter sisådär 20 år börjar jag inse hur livet fungerar. Motgångar och hinder. Glädje och lycka. Någonstans emellan ligger den slentrianmässiga vardagen, sömnen och bakfyllan. Inget blir som man planerar. Du kommer med all säkerhet inte att kunna planera hur morgondagen ska se ut, för saker och ting kommer alltid att förändras, förslutas och förolyckas. Jag slänger inte ur mig dom här orden och påstår att det jag säger är något negativt. Motgångar utveckar dig som människa. Du växer upp och inser att allt inte kommer att vara sådär perfekt som mall A-familjen i TV-reklamerna har det och nöjer dig istället med det du har. Att glädje och lycka inte är något negativt, det säger ju sig självt. Grundpoängen är att man behöver deppiga dagar, sorg och 'bumps in the road' för att kunna vara riktigt lycklig. Morgondagen är osäker och det är där jag ser charmen. Morgondagen är ett äventyr, en upptäcktsfärd i det okända. Kasta dig ut och omfamna det du inte är riktigt säker på vad det är eller hur det fungerar - om du har otur så är det inget för dig, men du kan ändå gå tillbaka och prova något annat. Eller så är det tvärtom, och du har hittat något du älskar.

Det är kring dessa ord jag kommer att forma bloggen. Jag är i ett skede i mitt liv där jag bokstavligen talat har kastat mig ut i det okända och jag tror att dessa ord och tankar är värdefulla att bevara, som i detta fallet, i en blogg. Om de inte är av den minsta vikt för dig, så är de åtminstone det för mig själv. Denna bloggen är ett sätt för mig att uppskatta saker och ting ännu mer. Att sätta ord på trevliga händelser, olyckor och tristess bland annat gör att jag inte förglömmer utan tar till mig dessa incidenter ännu mer vilket resulterar i det viktigaste för mig - utvecklingen av mig själv som person.

Förhoppningsvis kommer det inte handla om såhär pass tråkiga och formella inlägg. Jag inser faktiskt själv att jag bara suttit och kladdat ner ett ex antal subjektiva filosofiska tankar som du kanske inte alls håller med om. I fortsättningen kommer det att trilla in rapporter om mina studier på folkhögskolan, inlägg om livet i helhet och om typ... vädret, mat, filmer eller kanske ryamattor. Saker som på något sätt gjort en 'impact' på mig och mitt liv (yes, jag skiter i den breda massans intresse - I'm no Kissie). Men ändå, det är klart jag vill att du som läser den här bloggen finner den någorlunda intressant eller till och med underhållande. I will do my best, jag lovar!

Och varför heter bloggen flera hundra? Jag har inget bra svar. Flera hundra tankar. Flera hundra skratt. Flera hundra nachochips. Flera hundra griniga tanter. Flera hundra - knasigt uttryck och jag gillar det, men vad som kommer att bli flera hundra återstår att se då framtiden formar denna blogg. Djupt.